Det skulle kunnat vara skrivet av en deprimerad person, men så är inte fallet. Det är min åsikt som har blivit en stabil utgångspunkt i mitt tänkande och agerande. Hur kan man tycka så utan att vara deprimerad?

Det finns många som använder uttrycket ”- Det var meningen att detta tråkiga skulle inträffa för först då började jag värdesätta mitt liv!”. Men ska verkligen något tråkigt behöva hända för att man ska vakna upp? Nej, det hoppas jag inte. Det är därför jag bildat uppfattningen att det inte finns någon mening med någonting. Det händer slumpartade saker. Punkt. Saker och ting får konsekvenser. Det är här det egna val kommer in i bilden. Vill jag göra något bra av detta, eller vill jag dras ned av det? En frisk människa väljer att göra något bra av det (eftersom vi alla kämpar för att överleva). Vi ger händelsen en mening – händelsen hade inte en mening från början. Vi skapar syftet för att kunna överleva.

Därför kan man också visserligen säga att allt har sin mening – bara man skapar den. Det är du som skapar meningen, inte några okända krafter.. jag tror att det är viktigt att inse att det är vi själva som har verktygen i våra händer.

En deprimerad person skulle dock ha svårare att skapa ett bra följd av något dåligt som inträffat. De saknar energin och möjligheten att tänka positivt.

Att själv se det som att man skapar meningen är samtidigt som att ge sig själv handlingskraften. Den som försvann när någon slumpartad händelse inträffade.