Jag fick besök på altanen. En sandödla som var cirka 10 cm i kroppen, men sammanlagt strax under 20 cm med svansen. Den var oerhört lugn och tittade på mig. Jag avlägsnade mig och tog fram kameran och bytte till makroobjektivet på 60mm. Den låga brännvidden kräver att jag kommer mycket nära det objekt jag ämnar att fotografera. Jag såg inte chansen som särskilt stor att få komma nära en vild ödla.

Jag fixade ISO, bländare och slutartid innan jag närmade mig sandödlan. Steg närmade, fotade, steg ännu närmare, fotade igen, satte mig ner på altanen, fotade ett par gånger, lade mig halvt ner och kom riktigt, riktigt nära. Bara 2 cm från objektivet poserade ödlan i den ena posen efter den andra.

Kanske var ödlan lika nyfiken på mig, som jag var på den?

Men ödlan bar på något som fick mig bli ledsen. En fästing satt och sög i sig den lilla mängd blod en ödla kan ha. Strax under fästingen (ljusgrå på bilden) fanns även två ”utväxter” i svart oval form. Jag har ingen aning om vad det var. Kanske någon annan som vet? Koagulerat blod?

Jag passade på att ta livet av en fluga som befann sig inomhus och ödlan åt upp den. Det gjorde mig glad 🙂