Utmaningen att ta självporträtt


Det var år sedan som jag gav mig på utmaningen att ta självporträtt. Men saken är den att min presentationsbild på Facebook kändes så förlegad. När jag fyllde trettio år så fick jag objektivet Sigma 150mm F2.8 EX DG OS HSM APO Macro. Detta objektiv har jag inte fotat särskilt mycket med hittills, men nu var det dags att inviga det rejält!

Jag satte upp studion hemma med två Elinchroom D-lite-it 2 med tillhörande softboxar. Planen var att även få hårljus bakom mig med hjälp av separata kamerablixten Nikon SB910 Speedlight. Tanken var att ha den som slav till kamerablixten på Nikon D800 och få en fin vit gloria runt håret. Tyvärr skrek blixten ifrån och blinkade. Jag misslyckades med detta och får helt enkelt läsa på om det ens går att synka ihop alla dessa blixtar till varandra. Kanske jag kan ansluta Speedlighten med en sladd (kom jag på nu!) till kameran.

Hur som helst är jag i behov av två blixtar till – en för att slå upp mot bakgrunden för att få vit bakgrund och en blixt för att slå mot håret. Därpå behöver jag givetvis en bakgrund också!

Photoshooten började med att jag ställde in manuell skärpa på kameran. Bländare 7.1, ISO 400 och slutartid 1/60. Då jag inte hade en fjärravlösare hade jag kameran på timer, efter knapptryckning så fick jag ett par sekunder på mig att sätta mig på plats på stolen och skaffa fram en lämplig min (processen upprepades 165 gånger..). Ganska så kort tid! Lägg därpå till utmaningen att sätta sig exakt likadant i förhållande till avståndet från kamera och objekt (mig). En centimeter fel på avståndet och det skulle gå från knivskarpt portätt (fokuspunkt ögonen) till oskärpa. Allteftersom blev håret statiskt så jag valde att snurra håret. Det blev inte alls tokigt resultat av det 🙂

I helhet – och förvånande, så blev i stort sett alla bilderna bra, det enda jag fick jobba extra med var skärpan på ögonen. Varje bild utvärderades ständigt. För kisande ögon, hakan för högt/lågt, ströljus som kom in.. Det gäller att vara extremt medveten om sina egna rörelser. Jag kanske borde skaffa en spegel och ställa bakom kameran som hjälpmedel.

Det bästa är att det går att lära sig mycket, bara genom att fota sig själv.

Flera års väntan..


20120331-095859.jpg

Nikon D800 har figurerat länge i mina tankar. Jag har flitigt följt Nikonrumors.com i flera år. För några månader sedan informerades det om Nikon D4. Den verkade fantastisk med sina helt nya funktioner och ljuskänslighet. Därefter kom meddelandet om Nikon D800 någon månad senare. Jag blev splittrad och besviken. De satsade på en högupplöst studiokamera och inte ljuskänsligheten. Vad skulle man välja? Dubbelt så dyr kamera med ljuskänslighet eller samma motsvarighet av ljuskänslighet som Nikon D700 men högupplöst?

Jag vill ha en kamera som jag kan använda i många år framöver och Nikon spottar inte heller ut nya modeller hela tiden – vilket är en stark fördel. Jag valde att invänta tester. Till min glädje visade sig Nikon D800 stå i topp och figurerar nu som den bästa kameran (sensorn) bildmässigt som finns på marknaden nu! (DxOMark). Jag gick in på Cyberphoto.se och bokade min Nikon D800, då jag anar att priset snart kommer stiga (enligt Nikonrumors.com) och allteftersom tidningarna erkänner den som något exceptionellt. Morgonen efter läser jag tidningen FOTO och ser ett erbjudande till sina prenumeranter med ett Nikon AF-S 50/1.8G på köpet. Jag försökte avbeställa och meddelade att jag måste göra om ordern manuellt för att få med rabattkoden (som måste ske via telefon eller e-post). Cyberphoto.se nekade min avbeställning och sa att jag tappar min plats i kön. Det hade rasslat in många beställningar efter mig. Men de fixade snabbt in min rabattkod och mitt objektiv, värde 1790 kr lades till. Lycka! Jag var så orolig att jag skulle missa ett sådant kanonerbjudande 😀
Det fina med optiken är att den har runda lameller (som justerar ljusinflödet) vilket ger runda cirklar i de ofokuserade områdena på bilden istället för åttkantiga. En vacker oskärpa alltså!

Nu har jag bara några andra objektiv som jag önskar mig kvar. Porträtt Nikon AF-S 85/1.8G, macro Sigma 150/2.8 och normalzoomen Nikon 24-70/2.8. En dröm vore också porträttobjektivet Carl Zeiss Makro-Planar 100/2 ZF.

Det tar dock många år att få ihop en sådan fin samling optik 🙂 Därpå gäller det att ha koll på när optiken gavs ut så att man inte köper en version som kom ut för 5-7 år sedan. Då lär det inom kort komma en uppföljare..