Afternoon tea på Tjolöholm Slott


I söndags var jag med föräldrarna till Tjolöholm Slott för att avnjuta Afternoon tea. De som ville fick även ta chansen att klä ut sig. Jag tog den chansen och gjorde ett försök, baserat på de kläder som finns i min garderob.

När vi kom dit lokaliserade vi balkongen där vi skulle sitta och sedan gick vi ner igen för att hämta alla godsaker. Pappa gick bakom mig och såg allt jag lassade på min tallrik. Bilden på min tallrik syns nedan. Observera storleken på gaffeln som syns. Tallriken är mycket stor och min girighet var uppenbarligen större. När vi plockat på oss lite av varje förvånas mamma över hur lite pappa plockat. Han menar att det går att gå fler gånger. Men förutseende som pappa var behövde han inte gå flera gånger eftersom hans bordsgrannar norpat åt sig på tok för mycket.

Samtidigt som vi åtnjöt alla godsaker var det en man på flygel som spelade många härliga lugna låtar som han även sjöng till. Efter det blev det visning av slottet och vi fick chans att uppmärksamma rummen på detaljnivå. Det är ett fantastiskt slott.

AFTERNOON TEA PÅ SLOTTET
På Tjolöholms Slott kan du njuta av afternoon tea som serveras i familjen Dicksons anda, helt enligt slottets egna brittiska traditioner. Till teet bjuds det på musikunderhållning.

GREVINNANS TEBLANDNING OCH LJUVLIG MUSIK
I slottets matsal sprakar brasan i den öppna spisen och här möts gästerna av en dignande buffé av scones, sandwiches och utsökta bakverk. Delikatesserna serveras, som sig bör, med läckra tillbehör såsom lemon curd, lättvispad grädde, rört smör och olika marmelader. Till detta dricks med fördel te från slottets specialkomponerade temeny.

Nätverksträff i Stockholm


En tidig fredagsmorgon i början av september bar det upp till Stockholm med X2000 i första klass. Biljetterna var bokade tidigt till ett mycket bra pris. I första klass har det skett förbättringar gällande frukosten. En mycket fin frukost med nybakat bröd, ett mörkt bröd, ost, skivat ägg och kaviar, yoghurt med müsli och juice. Till det te och kaffe. En mysig upplevelse som satte guldkant på tillvaron. På väg hem på söndag eftermiddag blev det Blå Tåget. Mer om detta lite längre ner.

Väl framme i Stockholm blev det promenad från Centralstationen till Hotell Kung Carl. Hotellet genomgår för närvarande en fasadrenovering som innebar att det var något svårt att hitta det. Därpå var fönstren till rummet utan utsikt då hela fasaden är klädd med ställningar och skyddsduk. Badrummet var av minimal storlek, men sängen var riktigt skön! Frukosten var riktigt läcker den med. När vi lämnat väskorna på hotellet begav vi oss till Kungliga Slottet för att köpa biljetter och därefter Grillska Huset som serverade en prisvärd lunch med tillgång till solig takterass i lä.
Tillbaka på slottet blev det en guidad tur genom representationsvåningen samt gästrummen. En snabb sväng ner till skattkammaren hann vi även med där en pojke lekte med en träkista som var 300 år gammal.

Jag fick chans att träffa en härlig person innan nätverket skulle ses för middag på Strandbryggan. De serverade utsökt mat på sin flytande servering. Det blev dock aningen kallt och lite blåsigt.


Dagen därefter blev det buss ut till Djurönäset som är en helt fantastisk konferensanläggning med vacker natur och naturliga miljöval. Det blev lunch och föreläsningar, bland annat en självförsvarskurs med Carlos Romero Stråberg som var högst uppskattad. Middagen på kvällen var av bästa kvalité förutom ett frågetecken gällande förrätten. Det serverades anklever som badade i fett. Ungefär 3 personer av 30 åt upp förrätten. De var vänliga nog att ge något annat till de som efterfrågade det som ersättning.

På förmiddagen på söndag fanns det egen tid för promenad och sedan åkte vi hem med färjan. Det var hög belastning och färjan blev försenad. Mycket folk och trångt. Vi tog taxi till stationen för att vara säkra på att hinna med tåget. Tåget var givetvis försenat och det blev därför utslängda pengar.

Utslängda pengar kommer vi till nu – och det var middagen på Blå Tåget. Det var lång väntetid på att få bord, men till slut pep dosan, bara någon timme innan tåget skulle vara framme i Göteborg. Mitt sällskap beställde majskyckling och jag tog en höstsallad och var grymt nöjd. Mitt sällskap var inte riktigt nöjd med smaken. För att få något godare i sig blev det efterrätt som hette ”Rabarberkompott”? Om jag ska beskriva den, så var det simpel yoghurt, ett täcke med rabarberkräm, toppat med något bränd müsli och någon jordgubb.
Kalaset gick på 701 kr för 2 glas vin (tågets), 2 flaskor vatten (28 kr/st), 2 middagar och en efterrätt. Ganska dyrt.. Tåget i sig var kvavt och högljutt (många hade fönstren öppnade). Stolarna var rätt sköna dock. Men det var inte den lyxiga känslan som jag hoppats på. Resturangvagnen var däremot mycket fin.

 

Tjolöholm Slott – Dräktutställning


I tisdags var jag på Tjolöholm Slott med anledning att se Elizabeth I dräkter från filmen The Golden Age. Det ligger mycket arbete bakom kläderna så det är uppskattat att utställningen turnerar. I Damernas salong på slottet fann jag också en tapet som jag kan inskaffa och ha i mitt sovrum. Personalen var vänlig nog att ge mig kontaktuppgifter till det företag som hjälpt dem återställa salongen i dess ursprungliga utförande. Jag har redan fått svar från företaget och inväntar nu en offert. Spännande!

Om du bor på västkusten så pågår utställningen enbart veckan ut. Utställningen visas i samband med rundtur på slottet till en kostnad av 150 kr.

Ett par musikaler i London


Jag fick tag på en prisvärd resa till London och tidigt på torsdag morgon så bar det iväg med SAS kl. 6:45. Innan ombordstigningen köptes juice från Joe & the juice vilket höll på att äventyra hela resan. Personalen prioriterade de som valde att äta. Tyvärr betalar man också i förväg och det gick därför inte lämna allt – även om man borde göra det i ett sådant fall, men just då hade juicerna påbörjats. Juicen innehöll bara konstigheter. Knappt några riktiga frukter, mest tillsatser med smakämnen som kändes som om de frätte i strupen. Stället är nu rena bottennappet i mina ögon.

Heatrow flygplats inskaffades Oyster resekort som laddades med 20 pund. Efter 40 minuter med metron blev det avstigning vid Hyde Park Corner och en promenad mot hotellet Hadleigh Hotel via parken. Hotellet var beläget strax ovanför Oxford Street på en mindre trafikerad gata.

Det var toppenfint väder, så efter avlastning och uppfräschning på rummet (incheckningen skedde redan kl 10:30) gavs det ut mot Oxford Street. Då det var fint väder blev det promenad mot Leicester Square för att köpa biljetter till musikalen Miss Saigon som går i samma område. Byggnaden som musikalen utspelar sig i skymtades under promenaden, så det ska självklart inte vara några problem att hitta rätt.
TKTS inskaffades biljetterna till kvällens föreställning som gick på cirka 29 pund var.
Lunchen förtärdes på en fint inredd restaurang Muriels Kitchen. Det blev kycklingbröst med fin pommes, grönsaker och Heinz ketchupsås. Det var helt OK!


Promenerandet fortsatte och sedan blev det en kort vilopaus på rummet efter att ha inhandlat frukostartiklar, yoghurt och frukter på Tesco som låg precis i närheten av hotellet.

Med stor tidsmässig marginal med metro till Oxford Circus (då Tottenham Court Road var stängd) så återstod det bara att gå till Miss Saigon. Det skulle inte vara några problem. Men det var det. Efter att ha irrat runt en viss tid och frågat tre olika personer blev det ett lyckat resultat. In och vänta i baren tills dess att det var dags att sätta sig på sin plats.

Miss Saigon är en tragisk musikal med några glimtar av humor. Den är väldigt påkostad med fantastiska scenuppbyggnader. Musikalartisterna sjöng väldigt bra och det var full fart på scenen hela tiden. Jag har inte lyssnat på musiken tidigare så alla låtar var som nya. När det blev körer som sjöng är det alltid något svårare att faktiskt höra vad de sjunger om, men det man ser på scen talar sitt tydliga språk.
Efter att ha varit vaken i 17 timmar var det dags att sova.

På morgonen blev det en promenad på Selfridges med genomgång av de intressantaste våningarna – heminredning. Förra gången jag var i London och Selfrigdes så köpte jag en vacker krok i form av ett kaninhuvud. Denna gång köpte jag ännu en samt en räv. Det var den enda shoppingen jag gjorde i London!


Iväg till Leicester Square för att inhandla kvällens musikalbiljetter. Denna gång hade dock inte TKTS bra rabatter så det blev att köpa från en annan säljare. Där blev det att betala kontant då hela betalsystemet låg nere. Solen gassade och vätskebrist. Men allt blev trevligt till slut ändå! Biljetterna gick på cirka 30 pund respektive 60 pund och det var Wicked på fredagen och The Lion King mitt på dagen på lördagen.

Det var dags för förtäring och det blev att ta sig tillbaka till Selfridges-byggnaden och ta rulltrappan. Så mycket läckerheter det fanns där på översta våningen, skulle det inte vara några problem att äta sig mätt. Jag valde libanesiskt i The Selfridges Kitchen. Det blev rysligt torr falafel, en läskig sås och sallad. Så inte uppskattat, rekommenderas ej!


Nu var det däremot dags för att besöka Notting Hill och Portobello Road med dess marknad – allt med metron på Central line. Det fanns mycket roligt att titta på där. Fina dörrknoppar, vintage, smycken, inredning, fina hattar.. Det vandrades på i solskenet en bra stund, tills det var dags att vandra tillbaka. Bäst av allt var de vackra fastigheterna och att det dessutom var lugnt och relativt bilfritt.

Musikalen Wicked var det inte svårt att hitta till. Med en rejält tilltagen tidsmarginal var man på plats tidigt. I alla fall vad jag minns nu i efterhand. Den tilltagna var fullständigt onödig då operan där musikalen spelades var precis utanför Victoria Station, där man gick av. Gott! Hela operan var vackert dekorerad i grönt. Showen satte igång med fart, humor, bra låtar (mina favoriter är Popular och Defying gravity).

På lördagen letades varuhuset The Liberty upp. Det tog ett tag. Det fanns en hel del fina saker där, så jag handlade inget 😉 Mat inköptes på Harrods Food Hall där det inte går att bli missnöjd!

Musikalen The Lion King spelades mitt på dagen kl. 14:30. Innan musikalen åts det cupcakes med kolasmak. Lite väl sött, men helt underbar i de första tuggorna! Godaste kaffet i stan avnjöts mitt emot teatern på ”Italian Cafe” på Wellington Street. Musikalen öppnades upp med att alla savannens djur tog sig fram genom gångarna till scenen. Denna typ av upplevelse upprepades ett par gånger under den färgglada föreställningen. Kostymerna var fantastiska, låtarna var fantastiska. Låten ”Can you feel the love tonight?” kunde gjorts mer fantastisk. Kanske huvudrollsinnehavarna sparade på rösten och dansen något för lite. Det blev ett antiklimax. I sin helhet var musikalen väldigt enkel att ta till sig, just eftersom man känner till alla låtar. Rafiki var helt klart bäst! Strax efter att musikalen slutade och applåder bröt ut så togs tunnelbanan till The Wellington Arch för att se nakna cyklister. Det fanns inga nakna cyklister kvar, bara nakna gående. Jag fick nöja mig med att fota dem.

På söndagen var det tänkt att gå på Museum of London, men eftersom det var hemresa på kvällen kändes det bättre att halvt promenera ihjäl sig så att det enbart skulle vara skönt att sitta i en flygstol.
Det blev att ta tunnelbanan till St. Pauls och promenera hela vägen till Harrods längs med Themsen. Det var kallt och mulet den sista dagen. Men det gjorde att man nu inte behövde sicksacka mellan folk. Väl framme på Harrods blev det att äta och ta sig till hotellrummet och hämta ut väskorna. Det blev att gå på vid Marble Arch, gå av vid Holborn, hoppa på Piccadilly line till Heathrow och njuta av vad nu flygplatsen hade att erbjuda.


Det blev något försenat med flyget då dataprogrammet för väskornas vikt inte fungerade så piloterna fick räkna för hand. Mitt i rusningstrafiken flög vi iväg. Vi landade i tid men fick vänta ett tag för att få ta sig genom passkontrollen på Landvetter. Trafikolycka på E6an gjorde att det fick bli en annan väg hem.

Hemma upptäckte jag att min kära Nikon Coolpix P7700 har fotat med en ynka upplösning på 1600 x 1200 pixlar och i JPG-format. Nåväl, inget att misströsta över! 🙂

Kristina från Duvemåla


Kristina från DuvemålaIgår var jag på musikalen Kristina från Duvemåla på GöteborgsOperan. Det var i stort sett samma uppsättning som i Helsingfors, när de kommer till huvudrollsinnehavarna.

Vi satt på första raden och hade därför mycket god sikt över både orkestern och scenen. I en av de första scenerna när Kristina sitter och gungar kändes det som om att man kanske behövde ducka när gungan närmade sig ens huvud 😉

Rekvisitan var något sparsmakad, men i vissa scener maxades rekvisitan för att illustrera resan över havet till Amerika och när vetet växter upp ur jorden.

Kristina, Maria Ylipää har en stark röst med brett register. Hon bar huvudrollen alldeles utmärkt och gestaltade Kristinas känslor mycket väl. Då hon är finländsk kunde det vara svårt att uppfatta en del ord, för vissa bokstäver svaldes medan andra förstärktes. Sången var däremot lättare att uppfatta än dialogerna. Lyssna gärna på låten ”Du måste finnas” av Maria Ylipää, vilket var Kristinas huvudnummer.

Karl-Oskar spelades av Robert Noack och även detta var ett bra porträtt och stark röst. Rollen som Karl-Oskar, trots att det är en huvudroll saknar ett eget huvudnummer. Karaktärens personlighet kommer bäst fram i numret ”Nej” som kan ses på Youtube.

Ulrika, Birthe Wingren, iklädde sin roll perfekt som en vass men varm kvinna. Hennes röst passar givetvis perfekt med Marias, så deras duett är fin. När båda sjunger blir det faktiskt så bra att man kan höra vad de sjunger! 😉

Robert, utförd av Oskar Nilsson var helt klart kvällens stjärna med sin röst. Han fick kvällens mest lyriska applåder efter Guldet blev till sand. Det finns en känslighet i rösten som ger publiken den rätta känslan. I mitt tycke gjorde han låten bättre än Peter Jöback från originaluppsättningen.

Mina personliga favoriter från Kristina från Duvemåla är Vi öppnar alla grindar, Skördefest, Tänk att män som han kan finnas samt Hemma (länkar till originaluppsättningen).

Dansarna gjorde ett fantastiskt arbete som bar handlingen framåt. Kören blev en mäktig upplevelse, men tyvärr kunde det vara svårt att höra vad de sjöng. Trots att orkestern var något färre personer än originaluppsättningen så fyllde de upp platsen väl och det skulle säkert behövas en expert för att höra skillnaden.

Kristina från Duvemåla är helt klart en kulturupplevelse som inte får missas!
IMG_3034Kristina från Duvemåla

Ett mikrofonstativ och Queenie


Igår var jag åter igen på ett lokalt evenemang. Denna gång var det en grupp vid namn Queenie som uppträdde.
Givetvis är det låtar från Queen som spelas rakt igenom, vissa bra genomförda och andra lite sämre. Sångaren var då och då tvungen att ändra tonläget på grund av svårighet att nå rätt tonart. Det blev lite av en besvikelse då man blev svinnad på de häftigaste partierna i låtarna.
En distraktion från själva musiken var användandet av mikrofonen med dess tillhörande halva stativ utan fot. Mikrofonen placerades vid skrevet alltför många gånger så skrevet på sångaren utförde mer solon än sångaren själv gjorde.. Det känns lite fjantigt med en sångare som leker luftgitarr, gevär och.. manligt kön med en pinne. Scenspråket var väldigt upprepande oavsett låt.
Det var ändå en trevlig kväll och jag blev sugen på att fortsätta lyssna på massa Queen hemma 🙂

Queen, förmodligen den mest framgångsrika rockbandet på 70- och 80-talet, har sedan länge blivit en legend med många låtar som blivit verkliga klassiker!

Med hundratals konserter i hela Europa och delar av Asien sedan 2006 har Queenie fått entusiastiska fans över hela världen . År 2008 spelade Queenie som huvudband på världens största queen – festival i Montreux, inbjuden av Freddie Mercurys ” personlig assistent ” Peter Freestone själv .

Första stegen i karriären för detta fantastiska band var deltagande i upplagan av tv-serien ” I Got Talent ” inför miljontals passionerade TV-tittare fick Queenie sitt fantastiska genombrott .

Queenie , genomför alla låtar på de ursprungliga instrumenten, ingen inspelad musik på trackmaskin, på exakt samma sätt som Queen gjorde. Kombinationen av original instrumentering , och Michael Kluch fantastiska röst gör varje show till en unik och imponerande levande upplevelse full av energi .

Autentiska kostymer och en massiv stage och ljud/ljusproduktion gör showen till en unik upplevelse.

En kväll fylld av megahits som Radio Gaga, I Want It All, Bohemian Rhapsody, We Will Rock You, We Are The Champions och många många fler.

IMG_2230.JPG

Spontan kväll med Sophie Zelmani


Sophie Zelmani, bild från http://sophie-zelmani.comJag kom över ett lokalt nyhetsbrev och upptäckte att Sophie Zelmani skulle uppträda ikväll på den lokala teatern. Det fanns några ströbiljetter kvar så jag fångade tillfället!
Någon minut efter avsatt tid kom bandet in på scenen och därefter tog sig Sophie fram till sin barstol. De spelade två låtar och sedan hälsade Sophie på publiken. Efter ytterligare ett par låtar in så skickade Lars Halapi ut ett önskemål till ljudteknikern om att sänka diskanten på hans utrustning och genast blev det ett toppenljud. Det gick nu luta sig tillbaka och njuta.
Bandet var otroligt samspelta och man kunde se hur de ständigt kommunicerade med ögonkontakten. Sophie med sin försiktiga framtoning passade på att berätta korta beskrivningar av vissa låtar, som inte avslöjade allt, vilket var mycket bra då man lyssnade in extra mycket till både musiken, stämningen och givetvis lyriken.
Lars Halapi visade sig vara en perfektionist där han snabbt och proffesionellt stämde sina gitarrer regelbundet och gjorde andra justeringar på basen. Det visar stark vilja att leverera kvalitet och det gjorde de allesammans tillsammans.
Det blev en finstämd kväll och en publik som njöt fullt ut.

 IMG_2183.JPG

24 september släppte Sophie Zelmani sitt tionde studioalbum ”Everywhere”. Albumet, som är ett av hennes starkaste hittills, består av 12 nyskrivna låtar. I samband med detta är hon under hösten ute på sin första landsomfattande turné på tio år.

Med sig har hon ett helt fantastiskt band under ledning av den geniale gitarristen Lars Halapi.

Sophie Zelmani gav tidigare i år ut skivan ”Going Home”. En samlingsskiva och ett bokslut, med nyinspelningar av klassiker från hela hennes karriär. Under vintern medverkade Sophie också i TV-programmet ”En resa för livet” där man fick följa hennes resa till Filippinerna och möten med barns verklighet i Manila.

Medverkande på scen

Sophie Zelmani – sång
Lars Halapi – gitarrer
Rickard Nilsson – keyboards
Peter Korhonen – trummor
Thomas Axelsson – bas

Speltid
1t 30 min, ej paus

Hemsida:
http://www.sophie-zelmani.com

Facebook:
https://www.facebook.com/sophiezelmani

”Going Home” på Spotify och Soundcloud:
http://spoti.fi/1eRfhrH
http://bit.ly/1mUUTz8

Samtal med Kristina från Duvemåla


Göteborgsoperan bjöd in till samtal om Kristina från Duvemåla som stundar i januari 2015 för min del. Karaktärerna Karl-Oskar, Robert och Kristina var på plats. Det bjöds på bakgrundsinformation och tokiga tankar. Därpå två musikalnummer: Här har du mig igen och Guldet blev till sand. De kommer alla vara lysande. Däremot är Kristina finländska så uttalet är något annorlunda. Men det kan falla under amerikansk brytning 😉

Läs nyhetsbrevet här
IMG_2170.JPG

Första arbetsveckan och Titanic


Förra söndagen så flyttade jag hem igen efter lång vistelse på landet. Vädret hade precis börjat bli tråkigt och sommarsäsongen hade avslutats med en kräftskiva.
De första två dagarna på jobbet så blev jag fruktansvärt trött. Den tredje dagen hade kroppen äntligen ställt om sig till ordinarie livsstil och energi kom tillbaka. På den fjärde dagen var min födelsedag och den blev inte så tokig den heller!

Idag var jag och besökte utställningen Titanic i Halmstad Arena. Besökarna fick slussas in och för vår del tog det 40 minuter och vistelsen inne i utställningen tog 110 minuter. Utställningen fokuserade i huvudsak på besättningen och passagerarnas sista dagar i livet, men givetvis på de som överlevde också.
Det fanns en del personliga ägodelar som inte följt med in i djupet. Även vykort och brev samt en dagbok.
Några miljöer var även återskapade, som första, andra och tredje klass hytter samt andra klass korridor.
I samband med inträdet fick alla låna en audioguider som var riktigt bra! Det var en utställning där allt fick sin tid att utforskas med tillhörande berättelser.
Utställningen upphör den 31 augusti – så missa den inte!
Ett tips är att stå i kö redan 09:40.. Innan de öppnar kl. 10:00.
Köp inte biljetter i förväg – för du får stå i kö hela vägen till kassan ändå! Det är enbart en kassa för att lugnt och städat släppa in lagom många i taget.
Missar du utställningen? Ingen fara – det är minst lika intressant att läsa om svenska människoöden på här och även på Destination Halmstad.IMG_1700.JPG

IMG_1699.JPG

En skam för Sverige


Magnus BetnerFör ett tag sedan såg jag standupföreställningen En skam för Sverige medverkande Magnus Betnér och Soran Ismail. Då det passerat en viss tid så är denna föreställning inte särskilt färsk i mitt huvud, men jag vill ändå teckna ner den.
Pojkvännen gav bort sin biljett till min brors fru av anledningen att han finner Magnus Betnér som provocerande och föga rolig.
Då är det min roll som trogen flickvän att se Magnus i samma ljus som pojkvännen 😉
Betnérs mål är antagligen att roa folk men samtidigt ge dem en tankeställare och få dem se saker och ting på hans sätt. Han kritiserar rasister, ”jag är inte rasist men..”, träningsberoende, tjocka, föräldrar, hälsofixerade.. Ja, alla som sitter i publiken borde känna sig träffade minst en gång under föreställningen. Men däremot kritiserar han inte media så hårt som han egentligen borde. Det är media som målar upp sjuka bilder och utelämnar fakta. Inte konstigt om människor reagerar på kass journalistik. Jag läser sällan nyheter just på grund av detta. När man har insikt i något ämne som en journalist sedan skriver om, då förstår man hur illa det är..
Magnus skrapar dock bara lite på ytan. Inte särskilt ingående, utan bara en snabb tolkning på ett humoristiskt sätt. Jag skulle önska att han istället gjorde närmare granskande om hälsa & miljö istället 😉 Mer intressanta ämnen i min smak..

Magnus och Soran möttes aldrig på scenen. Det hade varit roligt om de hade gjort det. En liten standup-duell eller liknande. Men inte.

Soran lugnade ner tempot rejält. Han inriktade sig enbart på att prata om invandring och rasism. Det är som att säga att det är det enda område han kan? Nej, han kan nog mycket mer än så.

För min del blev det inte lika många skratt som förra gången. Just för tanken som slog mig – vem betalar för att bli hånad? Den bästa humorn är nog ändå när man bjuder på sig själv och berättar anekdoter om sitt liv. Det fick inte Betnér in tillräckligt mycket denna gång..