Kriget är slut av Morgan Alling


Morgan Alling imponerade på mig via Let’s Dance och i sitt program ”Jakten på Julia” samt ”Hairspray”.

Hans livshistoria är den mest välskrivna och intressantaste utav de tidigare bokrecensionerna i blogginläggen som har denna dags datum på sig.

Morgan Alling skriver i kronologisk ordning om händelserna i sitt liv. Han beskriver så väl sina känslor och sitt agerande att jag som läsare verkligen dras in i hans upplevelser och nästintill får egna fabricerade ”minnesbilder”.

Jag behöver inte analysera något i boken överhuvudtaget, just för att den är så komplett i alla avseenden när det kommer till mina förväntningar gällande en självbiografi.

Jag rekommenderar boken varmt för dess gripande skildring av en uppväxt som kantas av alkoholiserade vuxna, barnhem, fosterfamiljer, besvikelser och framgång.

20110802-113339.jpg

Skynda att älska av Alex Schulman


Alex Schulmans bok fann jag intressant just med anledning till att hans pappa fick sina barn sent i livet. Jag hade därför förväntningar på att få en inblick på hur uppväxten såg ut.

Alex har valt att under många år förtränga och fly från det faktum att hans pappa dog innan han själv fyllt 30 år. För att bearbeta sorgen träffar han en terapeut. Jag får inte känslan av att denna terapeut lyckas med något speciellt. Kanske vågade inte Alex minnas något alls av sin barndom? Anedokter beskrivs. Men just det där extra som skiljer sig från andras barndomar uteblir. Jag får inte uppfattningen av att hans faders höga ålder var av någon väsentlig karaktär som avgjorde hela Alexs barndom och uppväxt. Han blev inte ”mobbad”, hans pappa höll sig aktiv och hade tid för sina barn. Det känns som om boken bara är en början på Axel Schulmans inre resa som han har kvar att göra.

Med rädsla för känslor tror jag att livet blir alltför komplicerat. Känslor som rör kärlek ska aldrig förnekas. Sorg tillhör kärleken. Inträffar sorgen för att man ångrar händelsen i relationen man haft med den framlidne? Att man inte tagit vara på sina stunder? Jag kan bara spekulera, tack och lov.

Tyvärr motsvarade inte boken ”Skynda att älska” mina förväntningar. Jag upplevde den som en helt normal barndom och att Alex fanns där för sin pappa, såsom fadern fanns där för honom. Det är stark fokus på outtalad sorg som inte (i mina ögon) får någon upplösning mer än en mindre konfrontation. Det känns som om boken går på samma våglängd utan något som höjer eller sänker sinnesstämningen. Tyvärr lämnar boken mig oberörd.

Däremot tror jag säkert att Alex Schulman själv har haft stor nytta av att skriva sin bok. Den är välskriven och bra uppbyggd (även om det fanns en lös tråd). Jag hoppas på att Alex Schulman skriver fler böcker. Bara han får in mer känslor i texten. Inte bara ett objektivt betraktande..

20110802-111017.jpg

Jessica Anderssons självbiografi


Eftersom min mamma uppskattar självbiografier har jag köpt in ett antal böcker av detta slaget. I första hand har jag fokuserat mig på kända svenskar: Morgan Alling, Jessica Andersson, Andreas Carlsson och Alex Schulman.

Detta blogginlägg har Jessica Andersson och hennes bok ”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var” i fokus.

Första gången jag ”träffade på” Jessica Andersson var via Fame Factory-programmet på TV. Hon verkade vara en lugn men känslig person. Vi tittare beundrade henne.

Det kom därför som en överraskning att hennes barndom varit besvärlig och jag fattade därför intresse för hennes bok.

Boken deklarerar tydligt om att det enbart handlar om Jessicas syn på sin barndom och att det är ”hennes sanning”. Språket i boken är talspråk och jag upplever därför att det är hennes version och inte någon objektiv sammanställning. Det framgår tydligt att hon förträngt en hel del om sin barndom då det är som små minnesfragment i icke kronologisk ordning. Jag får tyvärr inte känslan av att få en inblick i hennes tankar, då hennes känslor inte beskrivs så detaljrikt. Jag känner mig helt enkelt inte ”mätt”. Jag vill veta mer! Mer detaljrik analys av sig själv. Hennes förhållande med Jonas, hennes son Liam. Oftast förklarades hennes ”flyktbeteende”, men sällan de situationer då hon tagit till det. Man kan läsa mellan raderna om hur jobbigt hon hade det. Men det är inte utmålat vid de tillfällen som var riktigt jobbiga, exempelvis turne-livet. Det ger känslan av att boken består av en sammanfattning, utan brödtext.

”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var” är en lämplig bok för sommarläsning. Själv sträckläste jag den på ett par timmar.

20110802-103649.jpg

Munken som sålde sin Ferrari


Häromdagen läste jag ut boken ”Munken som sålde sin Ferrari”. Jag köpte den på Bokias bokrea då jag både hört talas om den och fann titeln på boken tämligen störande. En munk som säljer sin Ferrari? Varför hade munken en sådan bil från första början? Jag trodde att munkar höjer sig ovanför materiella ting. Det är självklart bara en titel som ska väcka intresse och läser man på baksidan avslöjar sig den lite mer fullständiga historien om en stjärnadvokat som genomgår en totalförändring av sitt liv.

Boken är extremt lättläst med en relativt simpel dialog. Den nyblivna munken informerar all sin nyvunna kunskap till sin vän som är ”oupplyst”. Responsen från vännen kan kännas aningen som ”No shit, Sherlock!”/”Captain Obvious”.

Jag gillar däremot boken väldigt mycket . Den har en röd linje, med sammanfattning efter varje kapitel med visdomen, innehållande minnessymbol, princip, sammanfattning av visdomen, tekniken och ett tydligt citat.

Jag har lust att kopiera samtliga sammanfattningar och ha det som ett litet häfte som man dagligen kan påminna sig själv om.

En av den viktigaste lärdomen för mig är ”Ta herravälde över dina tankar”. Om du hade en vacker trädgård, skulle du låta den förstöras med ogräs, som sprider sig allt mer och tar död på dina växter? Det är precis samma sak med ens tankar. Tänker man på fel saker, växer de sig starka och man mår då allt sämre. Det går att bryta dessa tankebanor genom att vara på sin vakt och se till att istället tänka positiva tankar.

De övriga lärdomarna sparar jag till er som läsare. Jag är oftast skeptiskt inställd till självutvecklande böcker. Det gäller ju att urskilja eventuellt ogräs 😉 Men som sagt, det här är en bra bok som skrapar lite på ytan av de ämnen den berör. Boken passar bäst den oinvigde när det kommer till självutveckling.

20110729-082255.jpg

Miraklet i Anderna


20110726-011518.jpg

De flesta har hört talas om flygplansolyckan som tvingade människor till att äta sina döda för att överleva i väntan på räddning. Mycket mer än så har jag själv inte hört. Men en kväll på en semesterresa såg jag på ”Skavlan” på SVT World. En intressant person som gästade programmet var Nando Parrado, en av överlevarna från den omtalade flygplanskraschen på 70-talet.
Anledningen till hans besök i TV-programmet var att promota sin kommande bok ”Miraklet i Anderna”. Det tog mig bara någon minut in i programmet och jag skrev ner hans boknamn direkt för beställning. (Likaså gjorde jag med Natascha Kampusch bok ”3096 dagar” då även hon besökt Skavlan. En mycket bra bok. En oerhört intressant klarsynt skildring).

Efter att boken stått i min välfyllda bokhylla i en till två månader var det dags att börja. Jag gillar att blanda min läsning mellan vanliga romaner (helst 1800-tal), biografier och utvecklande böcker. Det går inte enbart läsa samma typ av bokkategori, den ena efter den andra. Man blir helt enkelt ”mätt”.

Vad kan man skriva om boken ifråga? Det är nog många som sett filmen ”Alive” (vilket jag inte gjort) och ser det hela som ett äventyr med spänning och faror. Nando Parrado vill nu visa den inre resan som han själv gjorde. Det mänskliga psyket och tankarna som användes som ett mantra. Då han har hållit i många föreläsningar och upptäckt att de flesta människor faktiskt har ”varit i Anderna” rent själsligt såg han en anledning till att öppna upp sig. Bokens bästa fördel är att den skalar bort allt överflöd som vi människor i dagsläget har. Tak över huvudet, varma kläder, ens nära och kära, mat, vatten, transportmedel, all möjlig trygghet, alla ”regler” om hur ditt liv ser ut – borta. Nando Parrado lyckas lyfta fram det enda som betyder något och det gör att han kan kämpa vidare.
Det är en inspirerande läsning som jag kommer att bära med mig länge.