Ett par musikaler i London


Jag fick tag på en prisvärd resa till London och tidigt på torsdag morgon så bar det iväg med SAS kl. 6:45. Innan ombordstigningen köptes juice från Joe & the juice vilket höll på att äventyra hela resan. Personalen prioriterade de som valde att äta. Tyvärr betalar man också i förväg och det gick därför inte lämna allt – även om man borde göra det i ett sådant fall, men just då hade juicerna påbörjats. Juicen innehöll bara konstigheter. Knappt några riktiga frukter, mest tillsatser med smakämnen som kändes som om de frätte i strupen. Stället är nu rena bottennappet i mina ögon.

Heatrow flygplats inskaffades Oyster resekort som laddades med 20 pund. Efter 40 minuter med metron blev det avstigning vid Hyde Park Corner och en promenad mot hotellet Hadleigh Hotel via parken. Hotellet var beläget strax ovanför Oxford Street på en mindre trafikerad gata.

Det var toppenfint väder, så efter avlastning och uppfräschning på rummet (incheckningen skedde redan kl 10:30) gavs det ut mot Oxford Street. Då det var fint väder blev det promenad mot Leicester Square för att köpa biljetter till musikalen Miss Saigon som går i samma område. Byggnaden som musikalen utspelar sig i skymtades under promenaden, så det ska självklart inte vara några problem att hitta rätt.
TKTS inskaffades biljetterna till kvällens föreställning som gick på cirka 29 pund var.
Lunchen förtärdes på en fint inredd restaurang Muriels Kitchen. Det blev kycklingbröst med fin pommes, grönsaker och Heinz ketchupsås. Det var helt OK!


Promenerandet fortsatte och sedan blev det en kort vilopaus på rummet efter att ha inhandlat frukostartiklar, yoghurt och frukter på Tesco som låg precis i närheten av hotellet.

Med stor tidsmässig marginal med metro till Oxford Circus (då Tottenham Court Road var stängd) så återstod det bara att gå till Miss Saigon. Det skulle inte vara några problem. Men det var det. Efter att ha irrat runt en viss tid och frågat tre olika personer blev det ett lyckat resultat. In och vänta i baren tills dess att det var dags att sätta sig på sin plats.

Miss Saigon är en tragisk musikal med några glimtar av humor. Den är väldigt påkostad med fantastiska scenuppbyggnader. Musikalartisterna sjöng väldigt bra och det var full fart på scenen hela tiden. Jag har inte lyssnat på musiken tidigare så alla låtar var som nya. När det blev körer som sjöng är det alltid något svårare att faktiskt höra vad de sjunger om, men det man ser på scen talar sitt tydliga språk.
Efter att ha varit vaken i 17 timmar var det dags att sova.

På morgonen blev det en promenad på Selfridges med genomgång av de intressantaste våningarna – heminredning. Förra gången jag var i London och Selfrigdes så köpte jag en vacker krok i form av ett kaninhuvud. Denna gång köpte jag ännu en samt en räv. Det var den enda shoppingen jag gjorde i London!


Iväg till Leicester Square för att inhandla kvällens musikalbiljetter. Denna gång hade dock inte TKTS bra rabatter så det blev att köpa från en annan säljare. Där blev det att betala kontant då hela betalsystemet låg nere. Solen gassade och vätskebrist. Men allt blev trevligt till slut ändå! Biljetterna gick på cirka 30 pund respektive 60 pund och det var Wicked på fredagen och The Lion King mitt på dagen på lördagen.

Det var dags för förtäring och det blev att ta sig tillbaka till Selfridges-byggnaden och ta rulltrappan. Så mycket läckerheter det fanns där på översta våningen, skulle det inte vara några problem att äta sig mätt. Jag valde libanesiskt i The Selfridges Kitchen. Det blev rysligt torr falafel, en läskig sås och sallad. Så inte uppskattat, rekommenderas ej!


Nu var det däremot dags för att besöka Notting Hill och Portobello Road med dess marknad – allt med metron på Central line. Det fanns mycket roligt att titta på där. Fina dörrknoppar, vintage, smycken, inredning, fina hattar.. Det vandrades på i solskenet en bra stund, tills det var dags att vandra tillbaka. Bäst av allt var de vackra fastigheterna och att det dessutom var lugnt och relativt bilfritt.

Musikalen Wicked var det inte svårt att hitta till. Med en rejält tilltagen tidsmarginal var man på plats tidigt. I alla fall vad jag minns nu i efterhand. Den tilltagna var fullständigt onödig då operan där musikalen spelades var precis utanför Victoria Station, där man gick av. Gott! Hela operan var vackert dekorerad i grönt. Showen satte igång med fart, humor, bra låtar (mina favoriter är Popular och Defying gravity).

På lördagen letades varuhuset The Liberty upp. Det tog ett tag. Det fanns en hel del fina saker där, så jag handlade inget 😉 Mat inköptes på Harrods Food Hall där det inte går att bli missnöjd!

Musikalen The Lion King spelades mitt på dagen kl. 14:30. Innan musikalen åts det cupcakes med kolasmak. Lite väl sött, men helt underbar i de första tuggorna! Godaste kaffet i stan avnjöts mitt emot teatern på ”Italian Cafe” på Wellington Street. Musikalen öppnades upp med att alla savannens djur tog sig fram genom gångarna till scenen. Denna typ av upplevelse upprepades ett par gånger under den färgglada föreställningen. Kostymerna var fantastiska, låtarna var fantastiska. Låten ”Can you feel the love tonight?” kunde gjorts mer fantastisk. Kanske huvudrollsinnehavarna sparade på rösten och dansen något för lite. Det blev ett antiklimax. I sin helhet var musikalen väldigt enkel att ta till sig, just eftersom man känner till alla låtar. Rafiki var helt klart bäst! Strax efter att musikalen slutade och applåder bröt ut så togs tunnelbanan till The Wellington Arch för att se nakna cyklister. Det fanns inga nakna cyklister kvar, bara nakna gående. Jag fick nöja mig med att fota dem.

På söndagen var det tänkt att gå på Museum of London, men eftersom det var hemresa på kvällen kändes det bättre att halvt promenera ihjäl sig så att det enbart skulle vara skönt att sitta i en flygstol.
Det blev att ta tunnelbanan till St. Pauls och promenera hela vägen till Harrods längs med Themsen. Det var kallt och mulet den sista dagen. Men det gjorde att man nu inte behövde sicksacka mellan folk. Väl framme på Harrods blev det att äta och ta sig till hotellrummet och hämta ut väskorna. Det blev att gå på vid Marble Arch, gå av vid Holborn, hoppa på Piccadilly line till Heathrow och njuta av vad nu flygplatsen hade att erbjuda.


Det blev något försenat med flyget då dataprogrammet för väskornas vikt inte fungerade så piloterna fick räkna för hand. Mitt i rusningstrafiken flög vi iväg. Vi landade i tid men fick vänta ett tag för att få ta sig genom passkontrollen på Landvetter. Trafikolycka på E6an gjorde att det fick bli en annan väg hem.

Hemma upptäckte jag att min kära Nikon Coolpix P7700 har fotat med en ynka upplösning på 1600 x 1200 pixlar och i JPG-format. Nåväl, inget att misströsta över! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s