Mitt problem just nu..


Jag är glad över att håret börjar kännas långt! :)

Jag är glad över att håret börjar kännas långt! 🙂

Framgång är att få det du vill ha, lycka är att vilja ha det du får.
– Ingrid Bergman

Det är så härligt att uppnå det som man jobbar för. Det ger mig oerhörd glädje. Jag blir rent av chockerad av hur mycket som kan åstadkommas. Allt runt mig känns väldigt bra och framtiden om möjligt ännu ljusare – med mer plats för lyckliga kommande förändringar. Men allt måste vara i balans? Kan man vara oförtjänt av sin lycka? Är det då fel att faktiskt njuta av den härliga tillvaron? Eller är det en skam att inte njuta av den? Ska jag istället förbereda mig på att något tråkigt kan uppkomma när som helst – för man får inte gå runt och känna sig lycklig i sin tillvaro?

Nu sitter jag alltså här och är ett frågetecken. Det är som om jag är rädd för att något högre väsen ska upptäcka att jag är så nöjd med tillvaron och ska tycka att det skapar obalans här på jorden. ”- Hej där du! Här har du lite tråkigheter, inte ska du gå runt bekymmerslös när det finns andra som har problem!”

Mitt problem är att jag alltså har ett par nyuppkomna tvångstankar om att det är ”farligt” att vara lycklig att ta itu med.

3 kommentarer

  1. Andreas · oktober 13, 2010

    Det är precis det som är balansen, mycket arbete, strävan, tråkigheter och misslyckanden före man lyckas med något är nog det som faktiskt gör att man uppskattar tillvaron vid ett givet tillfälle. Sen när man har vant sig vid den förhöjda livskvaliten så börjar man om igen fast på nästa nivå 🙂 Då gäller det att ha båda fötter på jorden och förstå att det är okej med motgångar.

    • Camilla · oktober 13, 2010

      Du har rätt i balansen. Men för mig uppstår det ingen direkt balans eftersom jag känner att arbetet, strävan, tråkigheter och misslyckanden före man lyckas faktiskt är relativ liten del – mot resultatet och lyckan som ger mig något mycket större i utbyte. Jag tippar över på den sidan. Problemet är att när jag kommit till ”nästa nivå”, vi kan kalla det trappsteg för att jag enklare ska kunna förklara: Då står jag där och bara njuter av stunden. Men helt plötsligt känner jag av varningsklockor. Tänk om jag trillar ner för hela trappan?! För att jag inte ska bli livrädd måste jag fokusera på saker som fortfarande finns att förbättra. Men då tar jag också bort den glädje som jag hade för att ha kommit upp till nästa trappsteg. Det är så mina ”tvångstankar” funkar. När jag känner mig tillfreds, nöjd och njuter av nuet måste jag genast komma tillbaka på jorden och se bekymmer för att om man är lycklig finns risken att man inte är det länge till. (Därav en anledning att faktiskt ta vara på lyckokänslan..)

  2. annelie · oktober 14, 2010

    Håller med dig så mycket. Ibland känns det som om vi straffas just nu för att vi haft det så bra hitills och lätt i livet. Känner också så varje gång jag är ”lycklig” och allt känns så rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s